Vad min son lärt sig från Youtube.

På Julafton fyllde vår älskade son Felix två år!

Det har varit en otrolig resa sedan han först kom till världen och det är helt obeskrivligt fantastiskt att se honom växa och utvecklas.

Vi har lärt oss så oerhört mycket om vad som krävs för att uppfostra ett barn och många gånger bör man hellre lyssna till sina egna observationer som förälder istället för råd utifrån. Forskning och andra föräldrars erfarenheter går inte alltid att applicera på ens egen situation och framförallt inte på det egna barnet som ju är en alldeles unik individ.

Redan ifrån början fick vi råd ifrån BVC att inte låta Felix titta på TV. Vi fick höra att "han ser bara flimmer" och "det kan vara oroande för honom", men dessa påståenden verkade inte alls stämma då vår son gav tydligt gensvar vid specifika tillfällen i videor och kunde skilja på dem då han uppenbart föredrog vissa framför andra. Han blev också glad och skrattade och verkade inte alls oroad av tv-tittandet.

När Felix var åtta månader kom BVC-sköterskan med en broschyr som hänvisade till forskning som kommit fram till att barn under två år inte lär sig något av tv-tittande och att det även tros a negativa effekter då det distraherar barnet från att lära sig genom andra aktiviteter.
Detta fick mig att ta beslutet att helt sluta med TV:tittandet. Studierna som presenterades verkade tillförlitliga och jag ville helt enkelt inte riskera att något skulle hemma min sons utveckling.

I mer än två månader gick vi utan tv-tittande, men sedan förändrades omständigheterna då jag blev gravid med Felix lillebror och ganska snart började må mycket dåligt. Jag mådde konstant illa och
kräktes och upplevde en förlamande trötthet och det hände mer och mer ofta att man satte igång tv:n för att man helt enkelt inte orkade vara en rolig lek-tant. Jag kämpade dock emot och ville inte låta TV:n bli en bestående del av vardagen. Då, när Felix ännu inte fyllt ett år, demonstrerade han det första han lyckats lära sig från TV:n.
Själv hade jag jobbat mycket med att lära honom bokstäverna A B C och dessa kunde han namnge när han lekte med sina klossar, men så kommer bokstaven D upp och han säger till min förvåning "D". Jag tror först att hans pappa kanske har lärt honom detta, men när jag visar honom klossen igen säger han inte bara D utan "D-d-d-d dance". Jag känner igen strofen "D is for dance, d-d-d-d dance" ifrån Dave and Ava's Phonics song. Han har alltså lärt sig känna igen en ny bokstav tack vare sina tv-program.

Efter detta blev jag betydligt mer liberal med TV-tittandet och snart var det inget tvivel om att han faktiskt lärde sig saker.
Dock vill jag förtydliga att vi inte bara dumpar honom framför TV:n och låter honom titta på egen hand. Vi är för det mesta delaktiga genom att sjunga med och göra rörelser tillsammans med honom.
Jag vill påstå att vi använt videorna mer som ett verktyg för lek och lärande, men det är fortfarande solklart att han lär sig känna igen former, färger,djur bokstäver och siffror med hjälp av videornas illustrationer. Ibland pekar han ut saker som jag själv inte ens lagt märke till i en video. Han lärde sig klappa händerna med hjälp av en youtube-video där en liten flicka, bara lite äldre än honom själv, sjunger och klappar.

Jag drar mig till minnes något jag läst under mina många timmar av research på ämnet: "Barnbeteendevetare och forskare har avrått föräldrar från att låta sina småbarn titta på TV långt innan de hade stöd av forskningresultat. Detta var bara "sunt förnuft".
Detta borde ha varit en varningsignal för mig då "sunt förnuft" ändå borde innebära att man har någon typ av vetenskapligt underlag för sina påståenden. Det är klart att forskarna som bedriver
dessa studier inte gärna vill publicera resultat som gör deras tidigare böcker och avhandlingar irrelevanta och bevisar deras uttalanden felaktiga.

Felix är nu två år gammal och kan hela alfabetet, räkna till tjugo på engelska och tio på svenska. Han kan färgerna, djuren och deras läten, former, veckodagarna, månaderna och hela
klockslag. Det mesta av detta kunde jag själv inte när jag började i första klass.

Vi vill självklart prioritera lek inomhus och utomhus samt att han får lära känna den verkliga världen i första hand, men kontentan är att de som påstod att barn under två år inte kan lära sig
saker från tv-tittande hade fel, i alla fall vad det gäller vår son.

Därför lämnar jag Sverigedemokraterna

Då har jag slutligen bestämt mig för att gå ur SD där jag varit smått aktiv i lite mer än ett år. 

Detta efter en debatt med youtube-profilen En arg blatte talar (Angry foreigner). 

Många jag känner har förutfattade meningar om hans politiska inriktning, men den som faktiskt sett en del av hans videor vet att han inte är något fan av SD.

Jag ville ta debatten med just EABT för att jag följt honom väldigt länge och har lite av en genväg till hans perspektiv i olika frågor. Vi tycker också väldigt lika på många områden, vilket ökar förståelsen och jag vet att han har väl underbyggda argument.

Det är således inte jätteförvånande att jag nu svängt i ett par frågor och därmed tar beslutet att lämna SD.

De avgörande frågorna blev:

SD:s högervridning och påverkan från näringslivet

Här gjorde jag mycket research för att underbygga mina argument med fakta och källor. Jag fick då fram information som jag inte sett tidigare och som istället stack hål på mina argument.

Direkt Demokrati

EABT kom med starka argument för att ett sådant system vore den bästa lösningen och då jag tidigare varit inne på den här banan behövde jag inte läsa på mycket för att bli övertygad. 

Sveriges kristna kultur

I den här diskussionen fick EABT ett nytt perspektiv och det blev ett bra exempel på hur man kan förstå en meningsmotståndare utan att för den sakens skull hålla med.

Slutsatsen blir att debatt med en påläst meningsmotståndare kan leda till utveckling både genom motivation att söka information och genom perspektiv i form av starka argument.

Debatten följer nedan. De avgörande inläggen är markerade med kursiv stil för den som inte orkar läsa hela.

Sofia:

Jag har kommit fram till att jag skulle vilja diskutera SD med dig då jag vet att du inte är något  fan av dem. Jag vill verkligen driva det här experimentet till sin spets genom att utmana mina egna åsikter.

Faktumet att jag har så stor respekt för dig och delar så många av dina övriga åsikter samt att jag vet att du är noga med källor och är påläst, hade gjort detta till det ultimata testet av min egen övertygelse. Jag förstår om du inte vill ta den här diskussionen pga tidsbrist eller andra anledningar.

Jag vet att du har skrivit ett par inlägg om SD och varför du inte gillar dem och jag kan försöka hitta dessa och utgå ifrån dem, men om det är så att du ändrat åsikt i någon fråga eller bara har lust att utveckla ytterligare så utgår jag i så fall ifrån det du skriver här.

Jag vill börja med att förklara varför jag är Sverigedemokrat.
Förutom att större delen av deras politik tilltalar mig så ser jag partiet som en revolutionerande folkrörelse som genom sitt inträde i det offentliga och riksdagen hjälpt till att öppna mångas ögon och att normalisera kritik mot den förda invandringspolitiken.
De tog länge upp frågor som alla de andra partierna hade beröringsskräck inför och de har på så vis lyckats öppna upp åsiktskorridoren.
Hur hade flyktingkrisen 2015 hanterats om inte SD normaliserat de politiska beslut som nu tagits?
SD är för mig viktiga eftersom de gjort det till sin roll att vara kontroversiella och bryta politiska tabun. Något som behövs då de andra partierna fortfarande klamrar sig fast vid det politiskt korrekta.
För mig symboliserar de segern i att stå för det man tror på oavsett hur mycket skit man får.

Det jag sympatiserar med i SD:s politik är i första hand invandringspolitiken, men också synen på kultur och gemenskap. Det är ju naturligt för människor att vilja känna tillhörighet och ju fler som känner att de tillhör den svenska nationen desto bättre blir den kulturella sammanhållningen.
De svenska (eller västerländska) värderingarna är ju också ett bra fundament för ett civiliserat och demokratiskt samhälle och förtjänar att upphöjas.
Jag har för mig att du sagt att du inte ser dig själv som svensk och i så fall undrar jag varför?
Utefter vad jag vet om dig skulle jag nog se dig som i första hand svensk. Detta dock enbart baserat på ditt språk och dina värderingar så det är möjligt att jag har fel där.

Jag stöttar också SD för deras familjepolitik. Jag vill som förälder spendera så mycket tid med mina barn som möjligt och mer tid för föräldrar med sina barn är ett stort fokus för SD. De vill ha tillbaka och fördubbla vårdnadsbidraget, införa frivillig sambeskattning, ha fler lediga dagar för föräldrar, höja bostadsbidraget för barnfamiljer och inte minst sluta kvotera föräldraledigheten.

En annan sak som jag ser som lovande med SD är deras syn på direkt demokrati. Jag tror att de är det enda riksdagspartiet som ställer sig positiva till det.
De vill ha fler folkomröstningar i individuella frågor och även om jag inte tror att de skulle gå med på att införa absolut demokrati är det ju ett steg på vägen mot ett nytt system. Jag tror att den typen av förändring som absolut demokrati skulle innebära måste få ta tid och ske stegvis för att man ska kunna överblicka dess effekter.
Det finns ju fortfarande en del i SD:s politik som jag inte håller med om som till exempel att samkönade par inte skulle få adoptera eller inseminera samt drogpolitiken. Inom dessa frågor är dock inte politiken särskilt utvecklad och jag känner ett antal SD:are som har andra åsikter på dessa områden och kanske kan man hoppas att till exempel HBT personer inom SD får mer inflytande i den fortsatta utvecklingen.

Du får gärna bemöta de argument jag presenterat, men jag är främst intresserad av vad du tycker angående SD. Jag har för mig att du sagt att det inte kommer att ske förändringar till det bättre om de får mer inflytande och att de inte är lösningen på problemen i Sverige. Jag ser väl inte direkt dem som en frälsare som kan rädda landet, men jag står för mycket av deras politik och jag är hoppfull och inte minst nyfiken på vad som kan uträttas om de får mer inflytande.

Svar från EABT:

Jag ser inte mig själv som svensk helt enkelt för att jag inte är intresserad av att vara svensk. Jag kan tala språket väldigt väl, och tror på vissa grundläggande västerländska värderingar, men i stort känner jag ingen sammanhörighet med svenskar eller människor överlag. Etnicitet/kultur är ointressant för mig på ett personligt plan. Jag ser det endast som ett verktyg för att utöva social kontroll på människor, då människor är dumma flockdjur. Därför håller jag med SD i att mångkultur är av ondo, och att Sverige bara ska ha en kultur, och att denna ska bevaras/utvecklas. Dock gillar jag inte vad SD vill förvandla svensk kultur till. De hävdar att Svensk kultur är kristen. Detta är ett perverst uttalande, dels för att Sverige är ett av världens mest ateistiska länder - det är alltså inte kristet längre - och dels för att Kristendomen är en barbarisk religion från Mellanöstern. Det stämmer att Sverige i viss mån har ett kristet kulturarv, men detta är endast negativa saker. Som t.ex. normer kring kvinnlig sexualitet eller sexualitet överlag, att sex anses vara något som är skamligt och farligt. Och att kvinnor inte ska få utforska sin sexualitet med samma ledighet som män tillåts göra det. Det är i allra högsta grad en religiös idé som härstammar från kristen prydhet. Samma sak med homofobi. Visst finns det "rester" från Kristendomen i Sverige, men dom är ingenting vi borde behålla. Dom är något vi borde göra oss av med.
Det du skriver om familjepolitik har jag inget emot, jag håller med dig.

Angående direktdemokrati tror jag dock det är en naiv syn på SD:s förhållande till DD. Jag tror SD är positivt inställda till DD så länge det gynnar deras personliga intressen. Opinionsundersökningar har visat att svenskar vill minska invandringen så det är klart man vill ha en folkomröstning om det. Jag tror inte dom är lika sugna på att ha folkomröstningar om vinster i välfärden eller andra näringslivspositiva frågor där SD har horat ut sig åt dom rika. Jag menar kolla bara på hur SD behandlar egna medlemmar som inte håller med partistyrelsen? Partiet är extremt toppstyrt och tolererar inte att medlemmar avviker i sina åsikter. Jag köper inte att ett sånt parti skulle vara intresserat av DD på riktigt. Piratpartiet är också positivt inställda till DD, det gör dom inte mer attraktiva i mina ögon. Dom har fortfarande inte visat en aktiv önskan att införa flytande demokrati som officiellt system, vilket skulle vara det ultimata systemet i mina ögon: http://direktdemokraterna.se/fragor-svar/vad-ar-flytande-demokrati/

Jag tror det finns väldigt många vettiga sverigedemokrater, som i stort delar min syn på verkligheten. Men detta räcker inte för att jag ska stödja partiet som helhet då ett parti är mer än enstaka medlemmar. Det är viktigt att kolla på partistyrelsen och vart dom kommer ifrån. Flera av nyckelfigurerna inom SD (inklusive Jimmie Åkesson) gick med i partiet när dom var nazister. 2010 stod Åkesson i TV och sa att vi måste begränsa den ”muslimska invandringen”. Jag har surfat runt i invandringskritiska kretsar på nätet och märkt att ”muslim” är ett annat ord för ”brun person”. När vissa människor snackar om muslimer menar dom underförstått att alla som föds i ett muslimskt land har fundamentalistiska bakåtsträvande värderingar. Så är inte fallet. Åkesson tillskriver människor värderingar utifrån vilket land de kommer ifrån, jag tycker inte det är en hållbar logik. Jag tror snubben blivit riktigt jävla bra på att dölja sin rasism, helt enkelt. Jag tror inte partistyrelsen har förändrats till det bättre. Och det är partistyrelsen som har mest makt inom partiet, inte vanliga medlemmar.

Något av det vidrigaste med SD dock är deras konstanta flörtande med Moderaterna. Åkesson har flera gånger visat sig villig att samarbeta med dessa folkförrädare som hatar vanliga människor, och det säger väldigt mycket om deras politik. Majoriteten av gångerna så röstar SD med Moderaterna och nu vill dom styra landet med M, det är inte en slump. SD är ett högerparti. Det syns dessutom på att SD på sistone blivit mer positiva till näringslivet. Dom har ju låtit sig själva förföras av lobbyister och visat att dom kan bli påverkade av stora företag för att agera i deras intressen så länge dom blir smörjda tillräckligt mycket: http://www.expressen.se/nyheter/naringslivets-hemliga-uppvaktning-av-sd/

Att stå för folkets bästa + samarbeta med näringslivet är en omöjlig kombination, då de två grupperna är i konflikt med varandra. Näringslivet säljer ut folket för att göra vinst. Därmed visar SD att dom bara är ännu en del i skendemokratin vi lever i. Dom bryr sig inte om att göra landet bättre för vanliga människor, dom bryr sig bara om att tillhöra den politiska adeln och säkra sin egen makt i samhället. Om Jimmie Åkesson verkligen bryr sig om fattiga svenskar, varför har han fortfarande en lön på 100'000 i månaden? Tror du inte han klarar sig på 40 eller 50'000, och så kan resten gå till alla stackars gamlingar som svälter ihjäl? SD har ju för fan några av de högsta politikerlönerna av alla partier. Jag har sett SD tala högt om våra stackars pensionärer men jag har inte sett dom agera praktiskt för att göra situationen bättre själva. Och bryr man sig verkligen om de äldre så gör man det.

Jag tror inte SD kommer starta upp koncentrationsläger, det är bara löjligt. Men jag tror heller inte dom kommer göra livet bättre för vanliga människor. Det största problemet med SD är att oavsett vad galna rödingar säger så är dom faktiskt ett politiskt parti precis som alla andra.

Så det man får med SD är alltså att invandringspolitiken skärps till, men vi lever fortfarande i ett konsumtionssamhälle där folk aldrig får det så bra som dom skulle kunna få det.

En liten sak jag kom på bara. Lyssna 40 minuter in i denna: http://podtail.com/podcast/magister/avsnitt-14-en-klickhoras-bekannelser/ Han beskriver hur Ekeroth är, och att han belv förbannad när han ville nyansera kring muslimer och påvisa att det finns en skillnad mellan vanliga muslimer och terrorister. Det är sådär ett toppnamn inom SD resonerar liksom.

 Svar från Sofia:

Du håller med SD om att mångkultur är av ondo för att kultur är ett verktyg för att utöva social kontroll. Du vill bara ha en kultur.
Menar du då: Ju fler olika kulturer desto mer social kontroll?
Vore det då inte bättre att inte ha någon nationell kultur alls?

För mig är kultur och traditioner viktigt då jag är väldigt intresserad av historia, jag är bland annat engagerad i historisk reenactment då jag känner att man kan komma närmare historien genom att röra sig i miljöerna, bära kläderna, sjunga sångerna, äta maten etc. som man gjorde under just den epoken. Det är ett specialintresse, men jag tror att många kan återfinna den där fascinerande känslan av att vara nära historien i gamla traditioner och högtider.
Det är naturligt för människor att vilja hålla sin historia levande. Det ger perspektiv på hur det nuvarande samhället ser ut och inte minst tar vi ju lärdomar från historien som hjälper oss att utvecklas.
Jag kan dock hålla med om att kultur kan bli ett instrument för att utöva social kontroll. Även om traditioner och kultur ofta växer fram helt naturligt inom olika grupper, kan de som har makt göra sitt för att påverka dem till sin egen fördel. Sedan finns ju får-mentaliteten i att många ägnar sig åt traditioner och håller sig inom kulturella normer bara för att alla andra gör det.
Det kommer alltid att finnas får då flockbeteendet, som du säger, är en del av den mänskliga naturen och detta fyller ett syfte: att främja samarbete och motverka konflikter.
Det kommer också alltid att finnas fritänkande individer som bryter normer och således för utvecklingen framåt.
Jag tror att båda sorters människor spelar en roll i att skapa ett fungerande samhälle, men balansen måste vara rätt och det är oroväckande när institutioner i samhället gör allt för att trycka ner fritänkande och normbrytande individer.

Vad det gäller kristendomen är den ju en omfattande del av Sveriges historia och då är det svårt att utesluta den ur vår kultur.
Många av våra traditioner och högtider är ju kristna och mycket av vårt kulturarv är just kyrkor och kristen konst.
Jag vill inte påstå att de ursprungliga kristna värderingarna har speciellt stort inflytande på dagens samhälle, men det går inte att förneka att de har spelat en stor roll i att ta oss dit vi är idag.
Om man vill bevara den svenska kulturen ingår enligt mig kristendomen i paketet, men för mig som ateist är det viktigt att man förmedlar kunskap om kristendomen på ett nyanserat sätt och med kritiska glasögon samt lägger vikten på dess historiska betydelse.
Jag tycker definitivt att kristna värderingar om sexualitet och homosexualitet bör förpassas till det förgångna och att vi bör hålla oss sekulära, men jag har inga problem med att Sverige definieras som kristet så länge majoriteten av befolkningen firar kristna högtider och traditioner i anslutning till kyrkan.

När du säger att vi borde göra oss av med "rester" från kristendomen antar jag att du menar kristna värderingar som inte passar i ett modernt samhälle och inte traditioner och högtider eller kulturarv som arkitektur/musik/konst?

Även om SD bara vill använda direkt demokrati för att få igenom den politik de själva står för är det ju fortfarande ett sätt att introducera metoden och det är enligt mig ett steg åt rätt håll, men möjligen kan det bli ett steg framåt och två bakåt om det får negativa effekter.
På sikt skulle jag gärna vilja ha "äkta" flytande demokrati av det slag som DD föreslår, men det verkar väldigt långt borta. Om DD röstas in i riksdagen skulle hela det politiska systemet behöva göras om på ett sätt som knappast ligger i de andra partiernas intresse, så hur skulle man lyckas få igenom dessa förändringar om man inte har egen majoritet?

Jag håller med om att det finns en tendens till toppstyrning inom partiet och detta är något jag hoppas att de kommer till rätta med, vilket jag tycker att även partitoppen borde ha intresse av för att bibehålla partisämjan och anseendet utåt.
Jag är lite osäker på vilket fall du menar när du säger "kolla bara på hur SD behandlar egna medlemmar som inte håller med partistyrelsen"?

Vad det gäller partistyrelsens förflutna lägger jag inte mycket vikt vid vilka beslut de tog eller i vilka kretsar de rörde sig när de var i 15-20-årsåldern, personer mognar och förändras med åldern och jag tror att partiet har mognat i takt med nyckelfigurerna.
Att säga att SD var nazister i något skede är en grav generalisering, det fanns för visso en del folk inom partiet med sådana anknytningar i början och de hade en envis svans av nynazister som man gjorde sig av med först när man förbjöd deras symboler, men partiets politik har aldrig formats av nazismen och "nazister" som verkat inom partiet har aldrig varit så pass många att man skulle kunna stämpla hela partiet som en bunt nazister.

Nu kanske jag har missuppfattat helt, men det låter lite som att du menar att Jimmie Åkesson använder ordet muslimer och förmodligen syftar på bruna personer eftersom det är det man syftar på i "invandringskritiska kretsar på nätet". Jag har också hängt mycket i sådana kretsar och de som använder ordet muslim på det viset är oftast de som lämnar hatiska, ogenomtänkta kommentarer utan faktastöd, alltså inte de skarpaste knivarna i lådan och min bild av Åkesson är att han är betydligt smartare än så.
Man är ju också ganska enkelspårig om man tror att alla som föds i muslimska länder är islamister, men där är det nog lättare att generalisera och få en skev bild av hur många det faktiskt rör sig om.
Jag känner inte Åkesson personligen och gör inga antaganden om huruvida han är rasist eller inte utifrån vad han har sagt, men om han nu är det har du i så fall rätt i att han har blivit jävligt bra på att dölja det.
Jag vill inte begränsa muslimsk asylinvandring mer än invandring över lag, då jag tror att volymen spelar större roll för integrationen än vad kulturen gör, men jag säger också som du själv har sagt, att kultur och ursprungsland spelar roll för förutsättningen att assimileras. Bara för att flyktingarna ifrån Jugoslavien på 90-talet klarade sig bra betyder inte det att de ifrån Nordafrika och Mellanöstern har samma förutsättningar. Det är stor skillnad på ett sekulärt muslimskt land och ett land med islamistiskt styre. Sedan är det ju även skillnad på individnivå, men jag tycker det är logiskt att förutsätta att ju mer olik ett lands kultur är vår egen desto svårare blir det generellt för dess invånare att assimileras här.
Jag tycker dock att skyddsbehov ska gå före förutsättningarna man har att assimileras, givet att invandringen över lag minskar och att vi tar emot enbart de som har flyktingstatus enligt FN.

SD är ju officiellt ett mittenparti, men jag kan inte säga att jag inte varit orolig för att de ska glida åt höger i och med att många SD:are verkar vilja se detta och kanske är det så att man försöker blidka både de mitten- och högerorienterade väljarna genom att ha en officiell mittenpolitik, men rösta höger i riksdagen. Dock är jag osäker på vilken vikt man bör lägga vid hur de röstar i vissa fall då det ofta handlar om att man röstar ned en hel budget med bra och dåliga förslag eller att man motsätter sig detaljer i hur ett förslag är utformat. I många fall har man ju sagt att man skulle kunna tänka sig att gå med på delar i ett förslag om regeringen vill förhandla med dem, vilket de alltid resolut vägrar att göra. I vissa fall kan man dock tycka att det är viktigare att markera var man står politiskt än att markera mot regeringen.

I fallet om vinster i välfärden gick ju SD till val på att begränsa dessa, men röstade sedan ner regeringens förslag då de som vanligt vägrade förhandla.
Det jag inte visste fören nu, trots att jag gjort en del research på ämnet, var att delar av partiet lagt fram ett krav på att man tog med i en motion att vinster inom skattefinansierad välfärd skulle återinvesteras i företagen. Partiledningen ställde sig emot detta och vann. Således anser jag att partiet officiellt har svängt i frågan och jag omvärderar nu hur mycket jag anser att de påverkats av möten med näringslivet.
Vad det gäller Åkessons lön tror jag att det är fullt möjligt att vilja ha så bra lön som möjligt och samtidigt bry sig om fattiga svenskar. Huruvida han skulle klara sig på 40 eller 50 000 i månaden lutar jag väll åt att han skulle det, men jag är osäker då jag inte vet hur mycket av kostnaderna för privat säkerhet och livvakter han själv står för. Det måste vara ganska riskabelt att röra sig ute när man ser ut som Jimmie Åkesson.

Kent Ekeroth är för mig inte den typiska SD-toppen. Han sticker ut i att han hetsar mycket och generaliserar och jag har aldrig gillat honom. Har inte mycket till övers för Björn Söder heller, men det är svårt att veta var man egentligen har politiker. De jobbar hårt för att skapa en image och den är nog i många fall ganska långt ifrån deras verkliga karaktär.
Man kan inte lita på politiker och det om något är väl incitament att börja engagera sig för direkt demokrati oavsett hur lång vägen blir.

Det tog några dagar för mig att skriva det här inlägget då min son har varit sjuk och jag har även velat göra noggrann research, men jag har också funderat och reflekterat mycket och om jag ska vara ärlig är det sannolikt att jag kommer att lämna SD.
Det har länge hängt på frågan om högervridningen inom partiet och det jag nu fått fram har i stort sett bekräftat mina farhågor.
Det här är ju verkligen ett lysande exempel på vad seriös debatt med en duktig och påläst motdebattör kan göra.
Tack för att du ställde upp!

Svar från EABT:

Nej, det är inte vad jag menar. Mångkultur är dåligt för att mångkultur = kulturrelativism, det skapar en väldigt fertil grund för reaktionära värderingar att frodas såsom kvinnoförtryck, böghat, osv. All kultur handlar om social kontroll, då en kultur utgörs av normer/lagar/traditioner = levnadsmönster, och därför gäller det att trycka på folk sunda värderingar. Annars blir vi som Mellanöstern.

Det du beskriver med historiskt lajvande låter flummigt och roligt. Jag har dock aldrig haft något intresse för historia personligen. Jag kan se värdet i historia utifrån en utvecklingskontext, när det kommer till att lära sig av historiska misstag och förstå varför man har kommit dit man har kommit, men jag ser inget värde i att förgylla den och hålla fast vid den. Och Sverige kan inte vara ett kristet land när majoriteten av befolkningen är ateister/agnostiker, som dessutom inte tar sitt medlemskap i Svenska Kyrkan seriöst. Vad är det för traditioner, högtider och konst som är kristna menar du? Det jag främst tänker på är jul och påsk.

När jag säger att vi ska göra oss av med rester från Kristendomen så syftar jag på det kristna tänket. Synen på sex som något negativt, synen på kvinnans sexualitet, och synen på att det är något positivt att vara ett får. Jag bryr mig inte om kyrkobyggnader får stå kvar eller inte. Kan heller inte säga att vi ska göra oss av med jullov och påsklov. Jag firar inte nått av det själv men jag kan förstå att folk tycker det är mysigt. Däremot gillar jag inte att skolavslutningar betonar kristna psalmer så pass mycket, de har helt enkelt inget där att göra. Det är lika absurt för mig som att lyssna på muslimska böner. Visst finns det kanske en historisk förankring men det förändrar inte att man trycker på folk religiös propaganda.

Det är inte direkt demokrati om dom bara vill använda det för att rösta om invandringsfrågor. DD ska bemöta alla sakfrågor. Det är därför jag menar att deras stöd till DD är substanslöst. Det finns inget som tyder på att partiledningen har någon kärlek till oliktänkande och demokrati. Du frågade vad jag menar med: "kolla bara på hur SD behandlar egna medlemmar som inte håller med partistyrelsen"? Ja, dom utesluter ju dom. Det är så enkelt. Jag tror inte partiledningen har så stort intresse av partisämja, kolla bara hur dom hanterade SDU. Som du kan ana gillar jag verkligen inte SDU politiskt, men att ungdomspartier är annorlunda än moderpartiet är ju i princip en politisk tradition. Alla partier har det så. SD är dom enda, vad jag vet, som valde att helt skära bort sitt ungdomsparti över något som egentligen förekommer bland alla partier.

Flytande demokrati utgör inget hot mot partiernas existens egentligen, man kan ju fortfarande rösta på partiet i det systemet. Det enda som förändras är att man får möjlighet att rösta på sakfrågor också. Men även om man röstar på en sakfråga kan man behålla sin röst på partiet i helhet. SD har lyckats påverka andra partier utan att ha egen majoritet i riksdagen så jag ser inte varför det skulle vara omöjligt, det handlar om en attitydförändring hos folket.
Nej jag kan ju givetvis bara spekulera i vad partiledningen egentligen tycker, men det ser inte positivt ut om du frågar mig Jag blir skeptisk på samma sätt man borde bli skeptisk mot folk som brukade vara kommunister men ändå befinner sig i Vänsterpartiet, eller folk som Mehmet Kaplan. När så mycket av politik handlar om att dölja sin smutstvätt måste man se till associationerna som finns. SD har många bra förslag, till tuffa frågor, och därför misstänker jag att många människor har överseende med sådant som är negativt. Sådant som hade väckt ordentliga larmsignaler om det rörde sig om ett annat parti. Åkesson är en sjukt duktig retoriker, och väldigt smart. Det betyder inte att han inte skulle kunna vara rasist. Rasister kan vara väldigt smarta, det handlar inte om det. Det är snarare en empatifråga. Som du säger: Man kan inte lita på politiker. De jobbar hårt för att skapa en image och den är nog i många fall ganska långt ifrån deras verkliga karaktär.


Livvakter får man bekostade av staten. Lars Vilks betalar inte för sina egna, du kanske har sett att vänsterfolk brukar argumentera att han inte förtjänar dom för att ”han bara gör rasistiska teckningar”. Min poäng är att vilken människa som helst klarar sig på 50'000 i månaden, det är långt över vad någon skulle kunna få från soc – och soc ger dig precis så det räcker. SD-politiker är inte trovärdiga när dom har de absolut högsta lönerna av alla partier och samtidigt ojjar sig över hur gamla människor har det. Då borde dom argumentera för en lönesänkning, men det gör dom inte, eftersom dom egentligen är höger. Det är ingen slump att man flörtar så mycket med Moderaterna. Jag vet att dom har röstat ner budgetar för att dom inte håller med om viktiga detaljer, men ser man till helheten är dom mycket mer positiva till M än negativa.

Och nu när jag har kommit till slutet inser jag att du kanske inte ville ha svar på allt som du skrev, då du redan bestämt dig för att lämna SD. Jag hoppas du har kul åt mina svar ändå. Det var väldigt oväntat att höra, förresten. Jag skulle inte rekommendera att du lämnar SD då det partiet kräver vettiga människor som kan förändra det inifrån. Fast å andra sidan är ju inte du aktiv politiker, så då förändrar du ju inte nått. Du bara stödjer ett parti du inte håller med ekonomipolitiskt.

Svar från Sofia

Självklart ville jag ha svar på frågorna, annars hade jag inte skickat meddelandet .
Jag kommer sannolikt att lämna SD, men är ännu inte 100 säker. Ett sådant beslut behöver få ta lite tid, då engagemanget i partiet blivit en stor del av min fritid.

Om man ser Sverige som kristet beror mycket på hur man definierar en kristen befolkning. Vissa hävdar att vi blir kristna genom dopet och att gudstro samt huruvida man anser sig själv vara kristen är irrelevant.
Själv är jag osäker på om "kristen" borde vara synonymt med troende. Man borde ju i alla fall kunna säga att man tillhör den kristna kulturen om man, som jag själv, döpts, konfirmerats och gift sig i kyrkan.

De traditioner jag syftar på förutom jul och påsk är många gånger relaterade till dessa stora högtider. Inför julen firar vi advent och Lucia och efter påsken kommer Kristi himmelsfärd och pingst som egentligen bara markeras med ledighet. Fettisdagen (inför fastan) firar vi  genom att äta semlor. Snart är det också allhelgona som vi firar genom att tända ljus på våra anhörigas gravar.
Sedan har vi ju dopet, konfirmationen, giftermålet och begravningen som firas i anslutning till kyrkan.

Mycket av vårt historiska kulturarv är relaterat till kristendomen.
Nästan all konst som målningar, statyer och hantverk ifrån medeltiden kommer ifrån kyrkan. Om man kollar på livrustkammaren eller historiska museet är det mycket religiösa motiv på allt ifrån smycken till vapen.

När man, som jag, sjunger en del musik ifrån 1700-talet ser man att det är mycket religiösa texter.
Religionen präglade ju det vardagliga livet på ett helt annat sätt då än vad det gör idag så för att bättre förstå historien är det för mig viktigt att få ett "kristet perspektiv".

Jag skulle vilja avrunda debatten här, men du får sista ordet om du så önskar. Tack igen för att du ställde upp och gav mig chansen att pröva mina argument, som inte höll i fallet med SD:s högervridning.
Det är ett stort steg för mig att lämna SD och det är intressant att du ändå verkar tro att partiet kan förändras inifrån av vettiga människor. Jag är som sagt engagerad i partiet lokalt (jag kommer nog ändå rösta SD i kommunalvalet), men jag skulle nog aldrig kunna bli politiker då jag inte fungerar så bra med folk .
Mina argument för att inte istället engagera mig för direkt demokrati föll också. Jag tror att det är minst lika viktigt att stötta den rörelsen som att försöka förändra sverigedemokraterna

Svar från EABT:

Nejdå, jag känner inget behov av sista ordet. Jag förstår hur du menar nu när det kommer till religionen. Jag håller inte heeeelt med men har ingen lust att säga emot dig heller, det är ju en perceptionsfråga.

Ingen fara, det var bara kul Det är sällan man träffar på någon med genomtänkta resonemang, oavsett vilket politiskt läger de tillhör.
Partiet är oerhört toppstyrt, jag kan inte tänka mig att det kan förändras inifrån inom någon som helst snar framtid, men bara för det ska man inte ge upp en kamp som makes sense. Jag har gett upp hoppet om världen till 99%, det är 1% jag fokuserar på när jag driver min kanal.

Utmaning i tolerans på facebook

För ett tag sedan bestämde jag mig för att göra ett slags experiment på Facebook . Det skulle bli något av en utmaning i politisk övertygelse och tolerans.
Jag fick idén till experimentet efter en debatt online med en vän och meningsmotståndare.
Då min filosofi är att alltid försöka sätta mig in i argumenten bakom en åsikt , ställde jag frågor och bad henne utveckla sina resonemang. Jag fick då svaret att om jag verkligen ville förstå henne skulle jag sluta följa de personer och sidor jag då följde på Facebook och istället börja följa hennes gillade sidor alltså det totalt motsatta åsiktslägret.
Jag såg direkt detta som en intressant utmaning. Att byta ut innehållet i mitt flöde skulle innebära en stor förändring då jag i stort sett får alla nyheter och politiska debattinlägg där.
Hur skulle en sådan förändring påverka min världsbild i längden?
Hur skulle jag klara att ständigt utsättas för den sida av debatten som spyr galla över mina sympatier och, framför allt, vad skulle hända med mina egna åsikter?

Sverige idag är kraftigt polariserat vad det gäller åsikter. Det ter sig ofta som att meningsmotståndare lever i helt olika verkligheter.
För mig är konceptet med skiljda verkligheter oerhört fascinerande.
Detta är en anledning till att jag ville ta mig an experimentet. Jag vill få perspektiv på min egen världsbild och se politiska frågor genom meningsmotståndares ögon.
 Varför?
För att jag anser att det är förmätet och trångsynt att utgå ifrån att ens egen verklighetsuppfattning speglar en absolut sanning. Hur kan man veta att ens egen syn på verkligheten stämmer om man aldrig utforskat andra perspektiv?
Jag tror att många är undermedvetet rädda för att ta ett kliv in i den andra verkligheten. Tänk om det visar sig att alternativet är närmare sanningen och detta får den egna, trygga, invanda lilla bubblan att spricka? Då återstår bara förnekelse eller det fruktansvärda att behöva omvärdera sina ställningstaganden och erkänna att man haft fel. Det senare kallas personlig utveckling och sådan är inte alltid smärtfri. 

I debatter upplever jag ofta att folk blir obekväma och defensiva när man ifrågasätter deras åsikter.
Jag ställer många sakliga frågor då detta är nyckeln till förståelse, vilket är synonymt med att se saker ur den andres perspektiv.
När någon ryggar tillbaka, ignorerar frågan eller försöker vända den till något annat säger det mig att personens åsikt vilar på en tunn tråd utan understödjande, genomtänkta argument. 
Ofta går man till angrepp och gör antaganden om mina avsikter. Försöker jag "grumla vattnet" för att ta fokus från min egen osäkerhet?
Jag försöker alltid presentera argumenten bakom mina åsikter och gå på djupet i att förklara varför jag har dem så att min motdebattör får förutsättningarna  till samma förståelse som jag själv vill uppnå.
När man då vill avsluta debatten med ett "det här leder ingenvart. Ingen av oss kommer att låta sig övertygas" känns det som en ren förvarsmekanism.
När man börjar förstå och de egna argumenten inte längre håller vill man fly fältet för att inte riskera att bubblan spricker, men att förstå behöver inte vara synonymt med att hålla med. Du kan fortfarande få ett nytt perspektiv och om dina åsikter inte står sig mot detta är de helt enkelt inte tillräckligt genomtänkta.

En annan anledning till att jag tog mig an experimentet var för att främja åsiktstolerans, vilket visade sig vara en förutsättning för att ens kunna genomföra det.
Jag blev konstant kränkt av inlägg som dök upp i mitt Facebookflöde. De skildrade främmande, icke tilltalande åsikter och spottade på mitt politiska läger. Jag blir fortfarande kränkt, men tolerans handlar inte om att vara immun mot kränkningen utan om hur man hanterar den. Ju mer jag utsätter mig själv för "obekväma åsikter" desto bättre blir jag på att koppla bort irritationen och istället tänka rationellt.

Tolerans är oerhört viktigt när man ger sig in i debatt med meningsmotståndare. Om man blir för provocerad av den andres ståndpunkt blir tonen lätt aggressiv och detta främjar aldrig en givande debatt.

Jag förespråkar tolerans även för de mest radikala, frånstötande åsikter av en simpel anledning: extremism frodas i isolering.
 Många vågar inte ta diskussionen med extremister eftersom man inte vill legitimera deras åsikter eller ens associeras med dem, men att ignorera eller visa avsky är enligt mig kontraproduktivt. Detta leder till att individen åsiktsisoleras och bara omges av de med likvärdiga eller ännu mer radikala åsikter, vilket är idealiska omständigheter för ytterligare radikalisering.
Om de istället fick pröva sina argument i debatt med meningsmotståndare skulle nya perspektiv på sikt kunna leda bort från extremismens bana.

Nu är experimentet avklarat och efter en månad av stenhård toleransträning kan jag inte säga att min världsbild påverkats nämnvärt eller att jag ändrat åsikt i någon fråga, men lärdomarna jag tar med mig är många!
När jag återvände till mitt vanliga facebookflöde hittade jag betydligt fler brister i inläggen än jag gjort tidigare. De kritiska glasögonen jag använt för att försöka hitta fel hos mina meningsmotståndare sitter tydligen kvar och det visar sig att många i mitt eget åsiktsläger gör sig skyldiga till liknande generaliseringar som de anklagar det andra för.
Tidigare har jag nog sett med blidare ögon på mina åsiktsfränder, men nu kommer en del definitivt ryka från gillar-listan.
Det känns som att den kritiska inställningen från mina motdebattörer har smittat av sig, något jag i så fall välkomnar då det bara kan vara nyttigt att kritiskt granska sina egna åsikter.
Kanske kommer detta i slutändan leda till att jag tippar över i någon fråga?
Jag har också lärt mig mycket debatteknik och utvecklat mina argument något enormt.
Flertalet debatter har lett in på politiska och filosofiska områden jag aldrig tidigare utforskat och således har min kunskapsbank svällt under den här månaden.
Faktum är att jag har utvecklats så mycket tack vare experimentet att jag bestämt mig för att fortsätta följa flera av de debattvänligaste sidorna även i efterhand.

Det här experimentet är inte för alla. Det krävs en hög åsiktstolerans och en öppensinnighet som jag själv utvecklat efter en längre tids engagemang  i debatt med meningsmotståndare. Det senare är dock något jag rekommenderar alla att ägna sig åt.
Enligt min erfarenhet kan man ofta lära sig betydligt mer av oliktänkande än av liktänkande.