På Julafton fyllde vår älskade son Felix två år!
Det har varit en otrolig resa sedan han först kom till världen och det är helt obeskrivligt fantastiskt att se honom växa och utvecklas.
Vi har lärt oss så oerhört mycket om vad som krävs för att uppfostra ett barn och många gånger bör man hellre lyssna till sina egna observationer som förälder istället för råd utifrån. Forskning och andra föräldrars erfarenheter går inte alltid att applicera på ens egen situation och framförallt inte på det egna barnet som ju är en alldeles unik individ.
Redan ifrån början fick vi råd ifrån BVC att inte låta Felix titta på TV. Vi fick höra att "han ser bara flimmer" och "det kan vara oroande för honom", men dessa påståenden verkade inte alls stämma då vår son gav tydligt gensvar vid specifika tillfällen i videor och kunde skilja på dem då han uppenbart föredrog vissa framför andra. Han blev också glad och skrattade och verkade inte alls oroad av tv-tittandet.
När Felix var åtta månader kom BVC-sköterskan med en broschyr som hänvisade till forskning som kommit fram till att barn under två år inte lär sig något av tv-tittande och att det även tros a negativa effekter då det distraherar barnet från att lära sig genom andra aktiviteter.
Detta fick mig att ta beslutet att helt sluta med TV:tittandet. Studierna som presenterades verkade tillförlitliga och jag ville helt enkelt inte riskera att något skulle hemma min sons utveckling.
I mer än två månader gick vi utan tv-tittande, men sedan förändrades omständigheterna då jag blev gravid med Felix lillebror och ganska snart började må mycket dåligt. Jag mådde konstant illa och
kräktes och upplevde en förlamande trötthet och det hände mer och mer ofta att man satte igång tv:n för att man helt enkelt inte orkade vara en rolig lek-tant. Jag kämpade dock emot och ville inte låta TV:n bli en bestående del av vardagen. Då, när Felix ännu inte fyllt ett år, demonstrerade han det första han lyckats lära sig från TV:n.
Själv hade jag jobbat mycket med att lära honom bokstäverna A B C och dessa kunde han namnge när han lekte med sina klossar, men så kommer bokstaven D upp och han säger till min förvåning "D". Jag tror först att hans pappa kanske har lärt honom detta, men när jag visar honom klossen igen säger han inte bara D utan "D-d-d-d dance". Jag känner igen strofen "D is for dance, d-d-d-d dance" ifrån Dave and Ava's Phonics song. Han har alltså lärt sig känna igen en ny bokstav tack vare sina tv-program.
Efter detta blev jag betydligt mer liberal med TV-tittandet och snart var det inget tvivel om att han faktiskt lärde sig saker.
Dock vill jag förtydliga att vi inte bara dumpar honom framför TV:n och låter honom titta på egen hand. Vi är för det mesta delaktiga genom att sjunga med och göra rörelser tillsammans med honom.
Jag vill påstå att vi använt videorna mer som ett verktyg för lek och lärande, men det är fortfarande solklart att han lär sig känna igen former, färger,djur bokstäver och siffror med hjälp av videornas illustrationer. Ibland pekar han ut saker som jag själv inte ens lagt märke till i en video. Han lärde sig klappa händerna med hjälp av en youtube-video där en liten flicka, bara lite äldre än honom själv, sjunger och klappar.
Jag drar mig till minnes något jag läst under mina många timmar av research på ämnet: "Barnbeteendevetare och forskare har avrått föräldrar från att låta sina småbarn titta på TV långt innan de hade stöd av forskningresultat. Detta var bara "sunt förnuft".
Detta borde ha varit en varningsignal för mig då "sunt förnuft" ändå borde innebära att man har någon typ av vetenskapligt underlag för sina påståenden. Det är klart att forskarna som bedriver
dessa studier inte gärna vill publicera resultat som gör deras tidigare böcker och avhandlingar irrelevanta och bevisar deras uttalanden felaktiga.
Felix är nu två år gammal och kan hela alfabetet, räkna till tjugo på engelska och tio på svenska. Han kan färgerna, djuren och deras läten, former, veckodagarna, månaderna och hela
klockslag. Det mesta av detta kunde jag själv inte när jag började i första klass.
Vi vill självklart prioritera lek inomhus och utomhus samt att han får lära känna den verkliga världen i första hand, men kontentan är att de som påstod att barn under två år inte kan lära sig
saker från tv-tittande hade fel, i alla fall vad det gäller vår son.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar